b. 1497, Augsburg, d. 1543, London was a German artist and printmaker who worked in a Northern Renaissance style. He is best known as one of the greatest portraitists of the 16th century.[2] He also produced religious art, satire and Reformation propaganda, and made a significant contribution to the history of book design. He is called "the Younger" to distinguish him from his father, Hans Holbein the Elder, an accomplished painter of the Late Gothic school. Born in Augsburg, Holbein worked mainly in Basel as a young artist. At first he painted murals and religious works and designed for stained glass windows and printed books. He also painted the occasional portrait, making his international mark with portraits of the humanist Desiderius Erasmus of Rotterdam. When the Reformation reached Basel, Holbein worked for reformist clients while continuing to serve traditional religious patrons. His Late Gothic style was enriched by artistic trends in Italy, France, and the Netherlands, as well as by Renaissance Humanism. The result was a combined aesthetic uniquely his own. Holbein travelled to England in 1526 in search of work, with a recommendation from Erasmus. He was welcomed into the humanist circle of Thomas More, where he quickly built a high reputation. After returning to Basel for four years, he resumed his career in England in 1532. This time he worked for the twin founts of patronage, Anne Boleyn and Thomas Cromwell. By 1535, he was King's Painter to King Henry VIII. In this role, he produced not only portraits and festive decorations but designs for jewellery, plate, and other precious objects. His portraits of the royal family and nobles are a vivid record of a brilliant court in the momentous years when Henry was asserting his supremacy over the English church. Holbein's art was prized from early in his career. The French poet and reformer Nicholas Bourbon dubbed him "the Apelles of our time".[3] Holbein has also been described as a great "one-off" of art history, since he founded no school.[4] After his death, some of his work was lost, but much was collected, and by the 19th century, Holbein was recognised among the great portrait masters. Recent exhibitions have also highlighted his versatility.   Related Paintings of Hans holbein the younger :. | Dr Fohn Chambers | Thomas Cromwell | Portrait of the Merchant Georg Gisze | Sir Thomas More | Portrait of Sir Thomas Wyatt |
Related Artists:
hedvig eleonoras
Hedvig Eleonora av Holstein-Gottorp, född 23 oktober 1636, död 24 november 1715, var svensk drottning och riksföreståndare, dotter till Fredrik III av Holstein-Gottorp och Marie Elisabeth av Sachsen och gift i november 1654 med Karl X Gustav. Hon var med honom i Polen 1656 och i Danmark 1658. Hon var Sveriges drottning i sex år, men de facto "första dam" till sin död 1715, i femtiofem års tid. Hon blev änka 1660 och levde som änkedrottning i ytterligare 55 år. Kung Karl II av England friade till henne något år efter makens död, men hon tackade nej, med den formella motiveringen att hon önskade vara sin döde make evigt trogen. Hon satt i förmyndarregeringarna för både sin son Karl XI och sin sonson Karl XII, 1660-1672 samt 1697, och sedan i rådet 1700-1713, men hade i verkligheten aldrig så mycket att göra med politik, utan var nöjd med att formellt presidera över regeringen och hovet som monarkins symboliska överhuvud och representant. Hon stödde dock den profranska och antidanska policy som fördes av regenterna. Hennes son var djupt beroende av henne i hela sitt liv; då han blev gammal nog att sitta med vid regeringens sammanträden, talade han inte direkt till ledamöterna, han viskade i stället vad han ville veta till riksänkedrottningen, och Hedvig Eleonora frågade sedan regeringen med hög röst vad han ville veta. Då sorgeperioden formellt bröts år 1663 var hon värdinna för omfattande festligheter, och det var i hennes namn Sveriges första fasta teater öppnades i Stora Bollhuset och Lejonkulan 1667. Hedvig Eleonora, "Riksänkedrottningen", hade en dominant och temperamentsfull personlighet och dominerade det svenska hovet totalt fram till sin död. Även efter sin sons giftermål 1680 och fram till sin död 1715 var hon den verkliga drottningen och behöll sin position som "första dam"; sonen kallade henne "drottningen" och sin fru för "min fru". Under stora nordiska kriget var hon 1700-13 representant för kungen, men intresserade sig inte heller nu mycket för politik- vid audienser för utländska sändebud kunde antingen "moltiga" eller gapskratta åt dem. Hon intresserade sig för kortspel och arkitektur. Hon kunde spela kort till inpå småtimmarna. Drottningholms slott samt Strömsholms slott påbörjades av henne. Vid båda slotten lät hon anlägga stora parker i tidens stil.
Clifton Tomson
British , 1775-1828
francois sablel
Jean ISABEL and Marie Charlotte BACON. She was married to Jean Baptiste BLANCHETTE on Feb 27 1775 in St. Pierre, Quebec